Riskerna för katt och hund

Kunskapen när det gäller katter och hundar i samband med fågelinfluensa utökas hela tiden. Det finns helt enkelt få entydiga svar att ge på frågor från oroliga hund- och kattägare. Dessutom skiljer sig myndigheters och enskilda forskares riskbedömningar åt beroende på vilken utgångspunkt man har - risken för svenska katter är något helt annat än risken för en katt i Indonesien.

Det är alltså viktigt att hålla isär om man talar om situationen för en viss plats eller gör en generell riskbedömning när det gäller fågelinfluensa och exempelvis katter eller hundar.

Jordbruksverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) anser att katter i Sverige löper så liten risk att smittas av fågelinfluensa, så som läget är just nu, att det inte finns någon anledning för kattägare att vidta några extra åtgärder för att skydda sin katt. Detsamma gäller för hundar.

Smittförklarat område

Inom ett smittförklarat område, det vill säga en avgränsad plats där smittan redan har konstaterats, är riskerna något större. Därför rekommenderar svenska myndigheter att man förhindrar sin katt eller hund att komma i kontakt med vilda djur i detta område. (Mer om de olika restriktionsområdena här)

Idag vet man att katter kan infekteras, det vill säga smittas av viruset. Katter i Europa har infekterats i samband med kontakt  Asien efter kontakt med infekterade fjäderfän. Studier i Asien har även visat att hundar och katter som utsatts för virus bildat antikroppar, ett av kroppens egna skydd mot bland annat virus. Det visar att de har varit i kontakt med viruset men tillfrisknat.

Alla fåglar och däggdjur som infekteras av H5N1 blir inte sjuka. Viruset måste finnas i tillräcklig mängd för att infektera djuret, därefter måste viruset kunna föröka sig inuti djuret. De skador som viruset orsakar i djurets kropp leder sedan till sjukdomssymptom av olika slag - för däggdjur krävs mycket högre doser än för fåglar, därför betraktas fågelinfluensa fortfarande i första hand som en fågelsjukdom.

Föra smitta vidare

Hos katter har man påvisat symptom i experiment där man medvetet utsatt katterna för höga smittdoser av H5N1-virus. I experimenten har infekterade katter även spritt smittan vidare till andra katter. Det är oklart om katterna skulle kunna ha utsatts för tillräckligt stora virusdoser i naturen för att föra smittan vidare. Naturligt infekterade katter kan troligtvis föra smittan vidare, men det mest troliga är att flera katter infekteras från samma källa, nämligen infekterade fåglar. Det finns enbart ett känt fall där en hund insjuknat och dött i fågelinfluensa. Hunden hade ätit av döda änder i ett område i Thailand med utbrott hos fåglar.

För att katter och hundar ska kunna sprida smittan vidare till andra djur med hög tröskel för sjukdomen - från katt till katt, eller från katt till människa exempelvis - krävs att de infekterade djuren utsöndrar virus i tillräckliga doser. Det har aldrig påvisats att katt eller hund kan smitta människor. Fall där tamkatter har smittat varandra har bara konstaterats i laboratoriemiljö där man medvetet försökt uppnå en sådan effekt. Däremot kan hund och katt (och människa) med lätthet sprida viruset vidare till fåglar genom att föra med sig viruset på tassar (och skor). Det är i nuläget det viktigaste att förhindra - för fåglarnas skull.

FAO (Food and Agriculture Organization of the United Nations) planerar att göra fältstudier i områden bland annat på Java där H5N1 är i omlopp och där katter rapporterats ha dött, för att undersöka deras roll som smittöverförare.

Källor: Jordbruksverket, Statens Veterinärmedicinska Anstalt